Gymmet

Jag beslöt mig tidigare idag för att gå till gymmet. När jag klev in i omklädningsrummet luktade det starkt av fisk. Detta gjorde mig förvirrad – hade jag av misstag förvirrat mig till en klippa på Arktis och befann mig således bland sälar? 

Nej, det var bara ett avskum till människa som med död blick åt tonfisk ur en burk.

Jag skyndade mig att byta om, sjönk ner på en roddmaskin och försökte lyssna på Calle Schulman och Pontus Gårdingers podcast. Det visade sig omöjligt. Allt jag hörde var vilda bänkpress-stön från de fria vikterna. 

Jag skyndade mig dit, ivrig att upptäcka hur en människa som låter som ett döende klövdjur ser ut. Och jag blev inte besviken. Killen var så stor att han borde bära en registreringsskylt om halsen. Eller han var i alla fall så pass stor att hans svarta linne var alldeles för litet. 

Plötsligt fann jag mig stå och stirra på en förhudsrosa liten bröstvårta som ilsket stirrade tillbaka på mig. Detta hände för två timmar sedan. Nu sitter jag i soffan, kramar mig själv som en skeppsbruten och försöker bara överleva.